För någon morgon sedan så hörde jag på Godmorgon Sverige att de pratade om att ungdomar idag lider av ovanligt mycket psykisk ohälsa enigt en studie. Den första tanken jag fick när jag hörde detta var ” har ni inte fattat att vi mår dåligt förens nu?” Jag har under många år varit stressad och mått rent av dåligt på grund av skolan och allt runt om. För mig är det inte som tur är väldigt illa, men jag tvekar på att det ska behöva vara så här. Vad är det som gör att ungdomar mår dåligt idag?
Vi kan börja med betygssystemet. Ja de kära orden nyanserat och komplexa samband är rena mardrömmen. Jag förstår tanken med det nya betygsystemet genom att det ska vara så pass svårt att få A så att man ska lägga sig på en nivå som man orkar med och alla inte ska tvingas ligga på topp. Men felet ligger i att alla som går gymnasiet just nu är vana vid de gamla betygssystemet att man kunde få det högsta och de bästa betygen, och därför fortsätter vi att sikta mot toppen. Om då A ska vara omöjligt att nå så blir det en bidragande effekt att vi blir utmattade. Speciellt när vi även fostras in i att det är normalt att nå det högsta. Titta bara på barnprogrammen exempelvis. Jag vet själv att jag såg massor av program där karaktären hade ett skåp där det var fullt med prov där det stod A+ och så fort som hen fick ett B eller A- så gick hela hens värld i bitar. Såklart att vi får den pressen av dessa amerikanska programmen speciellt när det inte äns är samma kriterier men samma betygsystem. För det blir så mycket lättare att relatera till när det är samma bokstäver.
Sen har vi också denna massmedia… Ni har säkert hört det förut men jag tar upp det igen. Innan Instagram och Facebook fanns så fanns skönhets idealen för de har alltid funnits men genom dessa forum är vi mer lätt tillgängliga till dessa ideal. Det är allt ifrån utseendet till att vi hela tiden ska ha det perfekta livet och träna hårt, ha den perfekt familj, pengar, karriär och allt ska ha en fin balans. Men ärligt talet hur många har det egentligen? Jag kan stå upprätt och säga att mitt liv är inte som en bädd på rosenblad, det är mer av en bädd av rosor med kvistarna kvar. Även om jag försöker och få struktur och göra dagen till den bästa så är det alltid frågeställningar och situationer som kommer och spökar i mitt huvud. Dessa tankar gör en stressad, vilsen och panikfylld, just för att man inte kan kontrollera dem.
Så grattis till den som har gjort denna studie! Kan samhället nu göra något åt det?
