Nu när jag har jobbat på förskola och varit kring barn väldigt mycket de senaste månaderna så är det en sak som jag verkligen har reagerat på, det är något som slutar med under tiden vi växer upp att göra.
I Bibeln så beskrivs det ofta att man ska vara som ett barn inför Gud. Och vad innebär detta? Ska vi förbli barn och aldrig växa upp? Jesus säger själv i Mark 10:14-15;
”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.”
Vad menar han? Även om Jesus gick på jorden innan raketforskningen var påbörjad så förstod han att man växer upp, man förblir inte liten. Menar han att vuxna som kommer till tro inte kan komma in i himmelriket? Eller? Det han syftar på är att man ska vara som ett barn…
Men vad innebär det att vara som ett barn? Detta har jag fått chansen att verkligen se och upptäcka med mina egna ögon genom mitt jobb och ledande roller inom kyrkans arbete.
Här kommer 4 punkter om hur jag skulle beskriva ett typiskt barn:
- Inget filter! – Barn säger rakt ut vad de tänker/tycker till de runt sig. Har de sett en trollkarl trolla, så säger barn inte bara det till sin bästa kompis som verkligen kan bevara en hemlighet, utan de berättar så fort de träffar någon exakt hur allt gick till. Varför gör barn detta då? Ibland kan man tro att de bara vill säga det för att det ligger på tungan just då och att det bara hoppar ur dem. Men jag tror att i många av fallen så delar barnen med sig av dessa saker för att de vill att personen som hör på ska få chansen att uppleva samma sak. Och om inte, så har man i alla fall angivit så detaljerat och utförligt beskrivning så att personen själv skulle kunnat vara med och tro det.
- Tar plats! – Om du har märkt på barn så kan man lätt se att de roffar åt sig det som de vill ha. Jag hörde senast idag en mamma som frågade sitt barn i kyrkan vart han ville sitta och han svarade med självklar röst ” längst fram!” Platserna var ju lediga på första bänken och det var ju trotts allt den bästa platsen. Om man vill höra och lyssna på det som sägs så är det väl självklart att man ser till att man ser och hör. Om ett barn är intresserat av något så är de som en tvättsvamp i vattnet. De suger verkligen upp allt och varför ska man då stå i ett hörn och bara få en droppe av det man vill ha?
- ”Mammiga och pappiga!” – Ni alla vet vad som händer om ett barn bråkar med någon, är orolig, behöver hjälp eller är behov av ett knä att få vila i. Jo exakt de går till mamma eller pappa som alltid finns där oavsett vad som gäller. Barn går inte till föräldrarna bara om det är något jättestort de behöver hjälp med, de söker dem för det minsta lilla. Och om barnet inte hör att mamma/pappa svarar så ropar de ännu högre, de börjar leta efter mamma/pappa och i förtvivlan letar med gråten i halsen tills de hittar dem.
- Följer! – Genom att barn är totalt medvetna om att föräldrarna har mer kunskap och kan se hela bilden så litar de på allt som de säger, de ifrågasätter inte. Även om barnen inte förstår just då varför de ska göra på ett visst sätt så gör de det ändå för att de vill följa och litar på föräldrarna.
Genom att efterlikna dessa som människor som vi har runt oss så kan vi lära oss massor hur vi ska vara barn från Gud, vår far och pappa. Vi ska vara ärliga och sprida de saker som vi är med om med vår pappa, vi ska våga ta plats och synas och vara hungriga efter kunskap om Gud, vi ska alltid söka Gud oavsett om det är stort eller smått och vi ska lita på hans ord och följa det han säger till oss.
Många vill påstå att vi människor är som tomma påsar när vi föds, utan kunskap och intelligens dock kan jag inte hålla med då jag själv vill efterlikna de små som inte har lärt sig samhällets normer ännu. På något sätt tror jag ändå att Jesus menade just detta i citatet ovan. Har du barn själv så vill jag uppmana dig att ställa frågor som du brottas med för att få möjlighet att lära dig av dem istället för att det ofta ska vara tvärtom.
