Ibland så sitter jag och ”djup tänker”, jag tänker på livet, jag tänker på mitt liv. Varför är jag den jag är? Varför har jag tagit de valen som jag har tagit? Hur kommer det sig att jag är just här idag? Och vart skulle jag vara och vem skulle jag vara om jag hade valt annorlunda? Dessa frågor kan man sitta och tänka på under en hel livstid och aldrig få något riktigt svar. Livet är inget facit, i livet finns det ingen ”rätt” väg. Alla väljer sina egna vägar och därför är vi alla så olika. Men hur kan det ha blivit så? Hur kan alla ha olika levnadsvillkor? Varför är vissa så pass rika så att de kan bada i pengar och vissa kan inte äta sig mätta? Människor är själviska och det kan nog alla komma överens om. Men varför? Är det makt som gjort oss själviska eller är det så vi är skapade?
Världen är så otroligt stor, oftast så tänker jag att välden är stor men jag ser bara lilla Örebro och det är min värld. Men tanken på att Örebro inte ens syns från rymden så börjar jag kunna greppa hur stor världen är, MEN, om världen är så stor hur stor är då Gud? Gud som enligt kristendomen skapade världen och gjorde alla små detaljer på varenda liten varelse på denna jord och i denna värld! Hur stor är han då? Han kunde hålla jorden i sin hand, och ni vet att en hand är väldigt liten om man jämför med en hel kropp. Men det är det lättaste att förstå. Här kommer den riktiga frågan som jag inte kan inse till 100%. Hur stor är Guds kärlek till oss människor, om han gjorde oss alla i detalj och hade en tanke bakom varje liv. Han visste redan innan vi föddes att vi skulle välja dessa vägar och att vi skulle vara de vi är i dag. Och han offrade sin egna son för att vi människor skulle få leva ett rent liv.
Tänk själv, skulle du låta din fiende döda din son eller dotter?
Din dotter eller son som inte har gjort något fel, skulle du låta din fiende piska din son eller dotter blodig så att hon eller han inte skulle kunna gå själv? Skulle du låta din fiende plåga din son eller dotter på de värsta sätt?
Jag har inte barn men jag vet att jag aldrig skulle vilja att mitt barn skulle gå igenom det. Fattar du då hur mycket Gud älskar dig? Han struntar helt i om du ber varje dag eller om du spottar honom i ansiktet. Han har räddat ditt liv och det skulle han aldrig ångra. Jag som Guds barn har varit med om många mirakel i mitt 16 åriga liv. Saker som Gud har gjort i mitt liv för att han älskar mig och för att han har en tanke med mitt liv. Dessa mirakel kan jag inte förklara med någon vetenskap. Men om jag har ett öppet hjärta för Gud och låter han leda mitt liv så tror jag på honom och jag kan låta honom välja mina vägar. Så att jag kan strunta i vem jag skulle vara om jag hade valt annorlunda, eller var jag skulle vara. Det är Guds tanke som leder mitt liv så jag kan vara lung och veta att han vill mitt bästa.
